Leon har som sagt varit med om ganska mycket i sitt någorlunda korta liv. Det har varit mycket sjukdomar, under perioder har han nästan bott på GA Djursjukhus, ett flertal operationer som både varit enkla och lite mer komplicerade, allt från tumörer, tänder, halsmadlar delar av lymfkörtlarna, borrad benmärg, klobrott. Han har flera gånger varit dödsdömd med blodvärden långt under "klara sig" strecket. 32 blodplättar hade han som värst (normalt ligger det på ca 500 --->) under 30 går inte att överleva. Hans kropp hade slutat producera egna blodplättar, Han led av anemi. Blodet rann från nosen det kunde inte levra sig, det var tunt som svag saft. Dem vågade inte ta några prover eftersom det inte skulle sluta blöda från sticket. Dem tog biopsidprov från lymfkörtlarna och öppnade honom och misstänkte att han hade lymfom, en elakartad cancer. Det skulle ta 4 dagar innan vi skulle få reda på om det var cancer. . Han fick dåliga njur och levervärden av all medicinering, han åt närmare 15 tabletter om dagen. Han låg inne i flera veckor, vi var dit och hälsade på nästan varje dag. Hans ordinarie Veterinär Pia var på utbildning i Frankrike under den värsta perioden, men när hon kom tillbaka och började med ny medicinering så piggnade han till och febern gick ner från 43 till 38.5 på en dag. Men hon ville inte att vi skulle hoppas för mycket, hon sa att han var i väldigt dåligt skick, vi bestämde avlivningsdatum.
Men vi hade tur, det visade sig att det inte var cancer. Nu fanns det hopp, vi avbokade avlivningen och efter 2, 5 månad var hans värden normala. Veterinärerna tyckte att det var ett under att han klarade sig.
Vad jag egentligen skulle komma till var att efter alla omständigheter så är han ju faktiskt en helt underbar och harmonisk hund och vi har väldigt roligt tillsammans, även fast vi inte kan träna/tävla så mycket som jag skulle vilja. Huvudsaken är att han finns och att han kommer få ett långt och lyckligt hundliv tillsammans med oss.
